placeofingela

Jo det gör jag faktiskt. Men vad har inte gått fel på sista tiden?.. Det började bra med att min kära laptop fick för sig att det vore kul att se mig slita mitt hår i bedrövelse av att förlora ALLT de senaste åren. Eftersom mina gamla mobiler är stendöda så är min laptop den enda backup jag har för bilder. Ja jag vet, jag borde hålla mig borta från all elektronik, men nu är ju inte världen perfekt heller. Så min dator låste sig (som så många gånger förr) och jag var tvungen att stänga av med strömknappen och när jag startade den igen så fick jag ett typ av felmeddelande och vad som än prövades så var den död (och då prövades alla lösningar som  fanns på google om problemet). HD:n är alltså helt paj/knas/ovillig att funka, något sånt iaf. Vad som är viktigt är alltså att jag ännu inte fått igång den. Väntar på en adaptergrej, och jo jag vet att jag använder väldigt tekniska termer här, men man jobbar inte för ett itföretag för inget eller hur ;o)
Hur som helst, väntar fortfarande på att grejen ska droppa ner i posten så jag vet om allt är borta eller om jag kan rädda det viktigaste iaf.

Hur mycket lättare var det inte när man var liten? Om en bild fanns så fanns den fysiskt, och gick den sönder så gjorde den. Nu är allt på en skör mobil eller på en kinkig dator.
Nu är ju jag född 1980, och på den tiden så var det ingen som hade en mobil eller en dator i stort sett. Även uppväxt på landet så de spelar väl kanske in också..
Jag kommer t ex ihåg våran första videokassettspelare, den hade en dosa med sladd. MED SLADD! Jo dosan hade faktiskt en sladd som gick till videospelaren. Inget man tappar bort i första taget direkt. Den kändes väldigt modern 1985-1986 sådär.. Tiderna förändras va? ;o) Men sakerna höll då, det är inte som nu när man typ andas på en mobil och den pulveriserar sig själv. De 3 senaste mobilerna jag haft har varit Sony Ericsson, vilka jag älskar designen och menyerna på, men vilka alla har lagt av. Antingen är det knapparna som frusit på något sätt eller så har de bara dött helt och fullt, bara givit upp en dag. Så min senaste är en Nokia. Det var även märket på min första mobil som jag fick överta från min pojkvän på den tiden. Man kunde ringa och skicka sms, and that's it. Nokia tegelsten eller liknande.. Kamera var inget man ens visste kunde existera i en mobil då, det var ren science fiction helt enkelt.
Nu måste jag ha en mobil med kamera, det är ju det enda sättet jag dokumenterar saker på. Alla bilder på den här bloggen är just från en kamera på en av mina mobiler. Hur skulle jag klara mig utan? Som sagt, tiderna förändras...

Jag skulle kunna börja klaga på jobbet med nu när jag ändå håller på, men känner att jag är väl gnällig nu. Jag lever och andas, har en pojkvän/sambo som fäller ned toalocket (jo faktiskt!) och även om min laptop bestämt sig för att spela törnrosa så kunde väl saker vara värre.. Antar jag..