placeofingela

Till att börja med så har jag den här veckan promenerat hem från jobbet, en promenad på ca 1 1/2 timme i snabbt tempo. På torsdagen gick jag även till jobbet. (totalt 3 timmar den dagen) När jag på fredagen började knalla iväg till shoppingcentrat för att ta bussen därifrån så hade jag inte hunnit mer än kanske 50 meter innan jag började känna en krampliknande smärta i smalbenen, vilken bara blev värre och värre för vare minut. Saken blev ju inte bättre av att jag hade lite tidspress på mig om jag ville hinna med bussen till jobbet. Visst kom jag dit i tid men det var 45 min av smärta. Så benhinneinflammation antar jag..
Å när jag började gå hem från jobbet på eftermiddagen så hann jag inte mer än till grindarna vid jobbet innan smärtan var tillbaka igen.. Det blev den värsta promenaden jag tagit. Normalt sett så drar jag på musik å sen rusar jag fram i ett raskt tempo. Blir irriterad på folk som sölar och hamnar i min väg och blir lika nöjd och lättad varje gång jag passerar dem och kan lägga ett stort avstånd mellan dem och mig igen.
Men inte på den här promenaden, jag fick sakta ner och sakta ner och smärtan var fortfarande lika vass.Ingenting hjälpte. Så det blev taxi från shoppingcentrat å hem till Latchford.. Det här e alltså huset :o) Mitt fönster är det längst upp till höger.
  

Igår så hoppade jag in och jobbade lite extra. Lr ja det var utbildning snarare. Det gäller ett annat konto på jobbet som har en rätt ordentlig backlogg som måste arbetas undan. Och utbildning är verkligen ett måste eftersom proceduren är annorlunda och i helt andra program. Men klart man ställer upp när man kan, både ser bra ut och extrapengar är alltid välkommet ;o)

Eftersom jag normalt sover med fönstret öppet (blir varm som en kamin när jag sover) så hörde jag några grannar som kom hem mitt i natten. Vilket fick mig att vrida på huvudet å kika ut genom fönstret. Grannarna hade redan försvunnit in oc lämnat Latchford Square alldeles öde igen. Och en tjock dimma låg och vilade över hela stället. Så vad gör man? Jo man rycker åt sig mobilen från nattduksbordet och försöker få bildbevis på hur mysigt det såg ut. Fick t o m tag i digitalkameran från längst ner i resväskan. Gisses vad den fångade dimman på ett konstigt sätt. Kommer lägga in bild på det senare, saknar bara usbkabeln för att föra över till laptopen.. Men här e ett par bilder från mobilen.
  Samma vy på morgonen..

I och med att jag har slutat titta på tv och bara kollar på film då och då, vilket jag är mäkta stolt över eftersom jag brukade spendera en enorm tid framför tv:n. Hur som helst, så tänkte jag att då är det ett perfekt tillfälle att ta upp en vana som jag hade förr. Som är mycket mer stimulerande och nyttigare -att läsa. Jo förr hade jag alltid en bok som jag var fast i, men det har blivit dåligt med läsning de senaste åren. Så jag tänkte jag börjar mjukt och lätt. Hittade en typisk tjejbok, ja den är t o m rosa vilket egentligen borde fått mig att rusa iväg till en avdeldning med mörka deckare och haffat första bästa som såg riktigt krypande otäck ut. Ja typiska tjejprylar är ju inte riktigt min grej.. Men det var nåt i texten som fångade mitt intresse och eftersom man inte ska dömma en bok efter dess omslag ;o) så fick det bli den rosa boken helt enkelt. Så imorse har jag legat och läst några kapitel, och den utspelar sig i Dublin vilket är lite extra kul. Mycket lättläst och humoristisk, och jag visste att det var en bok för mig när jag kom till ett kapitel som hette "Monday is the root of all evil" Precis min åsikt :o)